Beccus Bloggbok

att vakna innan väckarklockan ringer är ett mycket gott tecken på välmående! det har jag gjort nu hela denna vecka.. tack ljuset! ett inte lika bra tecken är att jag helt oprovocerat började blöda näsblod igår när vi satt på harrys och gluttade på den redan klassiska förnedringen av real (goo liverpoool - the club will always ruuule!).

en lite toapapperstuss senare mådde jag dock bra igen..

och stand-upen i måndags var SUVERÄN! pablo var lika rolig som förr (men föga överraskande), dock var hans sidekicks otroliga. liknade bland annat knarkaransamligen vid Oslo S som en uttagning att vara med i the remake av Jacksons "Thriller" (de rycker o kliar sig själva oavbrutet).