att bekänna färg

för första gången i vuxen ålder har uttalat "ja, jag röstar rött". socialist-drömmar finns det inte så många kvar av när man blir realist-vuxen.. men jag är fortfarande beredd att skatta för min och andras välfärd. jag tycker att de som faktiskt kan ska bidra mer.

som trolig (vem vet, det kan gå åt pipsvängen också) höginkomsttagare om 20 år ser jag inget hinder i att jag ska skatta mer än en ensamstående tvåbarnspappa. var och en bidrar efter förmåga för att vi tillsammans ska ha det bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback