Beccus Bloggbok

lilla fröken lagom har precs konstaterat att det inte är någon idé att sätta lösenord på platsen för tankeventilering och uppdatering. vad är det för sätt? om jag ska sträcka på mig och faktiskt sluta med kappvänderi (vilket jag skamset erkänner mig skyldig till i diverse sammanhang, men inte att förväxla med min naturliga förmåga att ändra åsikter efter begrundade - som detta till exempel).

andras bloggar skänker mig så himla mycket positivt och allra mest er som jag känner mig nära, men ändå så långt bort ifrån. det bästa är naket, ärligt, härligt och hårt! vissa får mig att le (mads!), andra att skrika "UPPDATERA!!!" (kladdo, mansan, mari), somliga att skapa en pepp-mapp på datorn (malls) och andra att vilja resa, hälsa på, skapa och uppleva. många fördummar mig (finest-bloggarna.. jösses!), förundrar mig (schulman som pappa) och vissa saknar jag (birro!).

men, vad vore detta internät utan bloggar/tankesamlingar/notater från vardagen? ibland känns det som man varvat informationen tre gånger om, men då har man helt enkelt inte klickat vilt på länge!

så, till saken. om någon finner begrundan här - välkommen! jag tänker inte gömma/dölja/skyla med ett passord. OM jag hade satt ett lösen hade det varit "Storkuken". bara så ni vet!

en annan plats för tankar: kongens utkiksplats.

norget är fantastiskt!